Nakenbilder på nätet

Ur Nyhetsmorgons forum efter att jag var med och pratade om att lägga ut bilder på nätet 7 juli 2009.

F: Ang. ”ungas nakenbilder på nätet” :
Jag blev riktigt upprörd över forskarens uttalanden! Idag, mer än nånsin, behöver unga tjejer stärka sin INRE självbild. Det gör man genom att hitta saker man tror på, intressen som betyder något. Inte genom mer yta och jagandet efter tom bekräftelse! Att blunda för hur utnyttjade och objektifierade många unga tjejer blir, tycker jag är OANSVARIGT av en en forskare. Då har man inte sett hela bilden och konsekvenserna av sådana uttryck!

S: Jag håller helt med dig om att unga tjejer behöver stärka sin självbild men jag håller inte med om att nätet skulle motverka det. Tvärtom är det bra att synas och att se andra flickor och kvinnor, även om det skulle vara i ett sammanhang som inte alla tycker är så lyckade. Det kan vara lätt att som utomstående fördöma bloggar som man tycker är ytliga men jag tror inte att man har rätt att uttala sig om det.

Principiellt ser jag det som att man måste arbeta på flera nivåer samtidigt. Dels en övergripande nivå där vi alla måste sträva efter att flickor ska ha lika stora chanser som pojkar, att kvinnor ska ha lika hög lön som män, osv. I det ingår att se flickor för den de är och ge dem lika stor uppmärksamhet som pojkar redan idag får. Samtidigt måste man arbeta på en personlig nivå där varje individ måste kämpa med sitt eget liv. På den personliga nivån kan man inte skuldbelägga någon som hittar sätt att uttrycka sig, bli sedd, få ett jobb, osv. Och jag ser flickors öppenhet på nätet på just den här personliga nivån. Vi måste acceptera att vi har ett sexistiskt samhälle (eller – självklart – göra nåt åt det) och att alla flickor och kvinnor har ett sämre utgångsläge. Sen är det en bra idé att vi ständigt arbetar mot den här sexismen och försöker få ett jämställt samhälle. Sanningen är tyvärr att det i princip inte händer. Det finns inget som tyder på att vi går framåt i det avseendet – flickor har fortfarande lika litet talutrymme i skolan, kvinnor har fortfarande lika mycket lägre lön, får sämre vård, etc. Och det är ju fel, fruktansvärt fel! Men det ger oss inte rätt att döma ut flickors försök att skaffa sig en position de kan leva med.

Det kommer förmodligen inte vara nätet som sänker eller höjer flickors självförtroende, utan hur vi behandlar dem i riktiga livet. Vi borde ta chansen att se alla dessa flickor som lägger ut bilder vi tycker är för avklädda – se och uppmärksamma dem öga mot öga.

Annonser

Vänförfrågan

F: Jag har fått en vänförfrågan på Facebook från en person som jag kan inte för mitt liv påminna mig att vi setts. Ska jag acceptera?

S: Det där är nog en fråga som kommer att dyka upp mer och mer för många av oss. Det är ju så enkelt att skicka iväg en vänförfrågan men det kan kännas lite oförskämt att tacka nej. Samtidigt kan det vara skönt att inte vara vän med vem som helst på FB till exempel eftersom man kanske skriver privata saker där. Gränsen för vad som är vän och inte är olika för olika personer, vissa kan vilja ha träffat sina vänner på riktigt medan det i andra fall kan vara så att vänskapen frodas över nätet utan att en träff är nödvändig. Man får tänka på att det är trist att ha folk på sin vänlista som man helst inte vill höra ifrån och som man inte vill ska läsa statusmeddelanden, osv. Så du kanske ska tacka nej om du är osäker. Skulle du sedan stöta ihop med personen, online eller offline, och det visar sig vara en trevlig person kan du ju skicka en vänförfrågan. Ett annat sätt att resonera är att tacka ja till allt och inte bry sig så mycket vem som läser vad.

Hur mycket info bör man lägga ut om sig själv?

F: Vi har försökt att lära barn att inte ge ut adress och namn. Hur mycket info bör man lägga ut om sig själv?

S: Det här är en sån här fråga som inte har ett enda svar. Eller snarare ett väldigt luddigt svar: Det beror på. Jag tycker att man ska fundera över den information man lägger ut på nätet och ifall man verkligen vill ha den där men jag tycker inte att man ska vara rädd för att tala om vem man är och var man bor, inte heller att man ska undvika att lägga ut bilder på sig själv. Det finns naturligtvis undantag, till exempel den som av olika skäl lever gömd, men för de allra flesta gäller att det beror på vad man själv vill lägga ut. En rätt bra tumregel är att allt man lägger ut på nätet, oavsett om det är ett mail eller en profil på en nätgemenskap, kommer att finnas kvar för evigt. Vad detta ”evigt” sedan har för konsekvenser är en sak man kan diskutera. Det är inte säkert att man behöver vara så rädd för det eftersom utvecklingen går åt det hållet och att finnas på nätet i alla tänkbara situationer kommer mest troligt att vara vardagsmat för de flesta av oss. Det vi vuxna måste tänka på är att presentationen är oerhört central på de ungas mötetsplatser och den som inte får presentera sig kan egentligen inte umgås över nätet, annat än på väldigt speciella platser där anonymitet är en del av miljön. Fundera över hur det skulle vara om vuxna skulle följa samma regler och inte presentera sig med namn eller lägga ut bilder. Läs gärna den här krönikan om anonymitet som jag har skrivit i Computer Sweden: Vad ska grannarna tänka?