Youtube som källa

F: Hur ska man se på det här med att använda och referera till Youtube som källa? Det finns ju t.ex. en del privatpersoner t ex studenter och lärare på Youtube som återger fakta. Det är inte alltid det finns ett riktigt namn på vederbörade i tryck, utan kanske bara en intressant filmsnutt och personen på filmen som säger vad den heter.

S: Jag tycker att man kan ha en generellt kritisk hållning till alla källor, alltså även NE och min avhandling 🙂 Man får inte bli lurad av att det finns ett namn och att det namnet ser seriöst ut. Uppmana eleverna att använda källan tillsammans med andra källor och jämföra deras olika information. Finns det fler som säger samma sak? Även om det inte finns fler som säger det kan det ju vara riktigt, det är kanske en unik källa som har fått fram sådant som ingen annan har upptäckt.

Så jag tycker egentligen inte att Youtube skiljer sig från t ex tryckta källor, annat än på ytan. Man ska vara kritisk till allt man hittar och fråga sig vem som säger det och varför.

Annonser

Är unga mer mediekritiska?

F: Finns det forskning som tyder på att unga idag kan hantera reklam och information bättre, t ex den läraren har det låga betyget, samtidigt kunna skapa en egen uppfattning utan att påverkas för mycket av annat?

S: Jag är ju inte medieforskare så den typen av forskning har jag inte koll på men utifrån min forskning har jag en uppfattning ändå. Jag har sett att många unga har rätt bra koll på informationshantering, att vara kritiska när de väljer vad de ska tro på t ex, men att det här är kunskaper de har förvärvat på egen hand och tillsammans med jämnåriga. Skolan och föräldrar har inte varit med i kunskapsutvecklingen i så stor utsträckning som inom många andra områden som ses som viktiga. Därför finns det anledning att vara självkritiska, lärare, föräldrar och andra vuxna. Hur bra hade det kunnat bli om vi hade varit med och bidragit? Barn kan inte förväntas begripa hela världen på egen hand, vi måste vara med i processen. Det finns ju rent biologiska och psykologiska begränsningar även om jag tycker att vi överdriver dem ibland. Däremot kan man se att fler unga än vuxna har avslöjat mediet, alltså förstått fler av dess handlingserbjudanden. Det gör att fler unga än vuxna kan rycka på axlarna åt företeelser som verkar skrämmande för vuxna, eftersom de unga är mer vana vid mediet och vet vad man kan göra med det. Så svaret skulle kunna vara  att de på sätt och vis är mer mediekritiska men att de helt klart behöver vuxnas kunskaper också och medieundervisning borde få stor plats i skolan, redan från förskolan.