Vad heter childism på svenska?

Nu har jag försökt hitta ett svenskt ord att använda istället för childism i så många år att det börjar bli pinsamt. Inför nya upplagan av Vad gör unga på nätet? som kommer i höst har förlaget lite försynt påpekat att jag inte längre kan gömma mig bakom att jag har försökt men inte lyckats. Därför ber jag nu internet om hjälp. I min avhandling definierar jag childism så här:

Childism är fördomar mot eller diskriminering av unga. Dessutom behandlar childism de samhällsstrukturer som tillåter stereotypisering av unga.

Så här tänker jag om ett svenskt uttryck:

Det måste vara ett ord som beskriver den negativa sidan av saken. Alltså ett ord som beskriver det man vill kämpa emot. Det är nämligen lättare att ansluta sig till kampen mot något än för något. Så snart vi är för något börjar gråskalorna synas. Jämför exempelvis diskussionen om feminism. Det finns fullt fungerande människor som inte vill kalla sig feminister men du hör aldrig en vettig människa säga ”nej jag är ju sexist så det där tjafset tror jag inte på”. Alltså behöver vi ett ord som är motsvarigheten till sexism och rasism – som definierar det negativa. Och eftersom uttrycket är tänkt att användas i vetenskapliga sammanhang är det lämpligare att ha ett ord som hjälper oss att beskriva strukturen snarare än kampen.

Uttrycket bör helst vara åldersdiskriminerande i den bemärkelsen att det inte ska gå att blanda ihop med systematisk särbehandling av äldre. Ofta hör man åldersrasism när det handlar om äldre som förfördelas. Här behöver vi alltså ett ord som skiljer ut just barn och unga.

Alla förslag tas emot med tacksamhet, antingen via kommentarsfältet här i bloggen eller via mail (elza.dunkels@edusci.umu.se), sms 0702735323, Facebook http://www.facebook.com/groups/63826034962 eller Twitter @dunkels.

Net Nanny på Facebook

Net Nanny finns numera som fictional character på Facebook. Det är mest för att kunna tagga Net Nanny i statusuppdateringar. Jag har märkt att man gärna vill tagga folk numera, lite för att ge dem det erkännande de förtjänar. Och då var det praktiskt att skapa en FB-identitet åt Net Nanny. Just nu är det bara 6 personer som gillar henne så gå gärna in och gilla du också.

Bilder

Nu har Net Nanny varit hos fotografen. Uniformen var naturligtvis på och alla accessoarer som det här jobbet kräver. För att det skulle bli fina bilder hade jag fått låna Iphoneskal med tusentals små Swarovskikristaller på från Mirabling. Det är alltså inte så att Net Nanny äger dessa extremt fina skal men hon skulle nog inte ha något emot att göra det.

I samband med fotograferingen fick Net Nanny också en sida på Facebook. Framförallt är det för att man ska kunna tagga henne i sina statusuppdateringar. Välkoma att gilla och tagga!

Youtube som källa

F: Hur ska man se på det här med att använda och referera till Youtube som källa? Det finns ju t.ex. en del privatpersoner t ex studenter och lärare på Youtube som återger fakta. Det är inte alltid det finns ett riktigt namn på vederbörade i tryck, utan kanske bara en intressant filmsnutt och personen på filmen som säger vad den heter.

S: Jag tycker att man kan ha en generellt kritisk hållning till alla källor, alltså även NE och min avhandling 🙂 Man får inte bli lurad av att det finns ett namn och att det namnet ser seriöst ut. Uppmana eleverna att använda källan tillsammans med andra källor och jämföra deras olika information. Finns det fler som säger samma sak? Även om det inte finns fler som säger det kan det ju vara riktigt, det är kanske en unik källa som har fått fram sådant som ingen annan har upptäckt.

Så jag tycker egentligen inte att Youtube skiljer sig från t ex tryckta källor, annat än på ytan. Man ska vara kritisk till allt man hittar och fråga sig vem som säger det och varför.

Vuxna och barn på internet

F: Vi pratar om att barn och ungdomar behöver fler vuxna förebilder förutom föräldrarna, men samtidigt tar man för givet att vuxna och barn som har kontakt på Internet har någon slags farlig relation. Hur kan man skapa accept för att ålder på Internet inte behöver vara relevant?

S: Det där är svårt men generellt handlar det väl om att sluta stirra sig blind på enskilda händelser och anekdoter. Alla övergrepp är oacceptabla men det är inte säkert att de bildar det mönster vi tycker oss se. En bra ingång till detta ger Oscar Schwartz i en artikel på Newsmill: Stoppa häxjakten på kåta män och internet, där han påpekar att en del av debatten faktiskt inte handlar om pedofiler utan helt andra saker, t ex barns och ungas sexualitet. Vi måste börja kalla saker vid dess rätta namn, tror jag. Om vi misstänker någon för att vara ute efter att förgripa sig på barn, måste vi stå för det och inte gömma oss bakom filter eller generella regler. Det är inte en bra generell regel att vuxna inte ska ha kontakt med barn över nätet, lika lite som det är en bra idé att bara ha kvinnliga förskollärare. Man kommer inte åt problemet. Så svaret på frågan är förmodligen att vi måste prata om sånt här mer och vara öppna med att det är krångligt.