Digital detox

Flera lokaltidningar kör tydligen reportage om digital detox, där läsarna får tips om hur man kan ta tillbaka en gammeldags analog jul genom att inte ha sina mobiler framme under ledigheten. Jag är mycket kritisk till att media väljer att marknadsföra såna här populistiska tankar, utan att kolla med nån som kan något om frågan.

För det första vill jag klargöra att min kritik handlar om kollektiv digital detox. Om du tycker att du själv använder mobilen för mycket, kan det vara rimligt att skära ner. Men du behöver inte dra med dig alla andra och du behöver inte kokettera med det. Risken finns att du skuldbelägger andra som faktiskt mår bra av att använda mobilen mycket. Här kommer mina tankar om digital detox:

  1. Tanken att införa detox för alla bygger inte på kunskap om hur framförallt unga använder nätet idag. Mobilen är en förlängning av kroppen och ger möjligheter att umgås även med dem du inte kan träffa fysiskt. Och just detta är ett behov som ökar under ledigheterna då många kompisar är långt ifrån varandra.
  2. Alla barn har inte en bra jul. En mobil kan vara ett sätt att stå ut med tråkiga traditioner, jobbiga släktingar eller en dysfunktionell familj. Mobilen är en livlina för många barn. Om vi försöker införa en detoxnorm låtsas vi att dessa barn inte finns.
  3. Om du absolut vill införa digital detox i din familj måste du vara helt säker på att dina barn mår bra, att ni har tagit hänsyn till deras behov och önskemål och att de inte har behov och önskemål som sträcker sig utanför den grupp som du avser att låta dem umgås med under julen. Det är ett stort ansvar och du måste verkligen vara helt säker.

Ha en bra jul och försvara dina barns rättighet att ha det bra! Vilket i ärlighetens namn kan vara svårt just under såna helger där man träffar många äldre släktingar.

 

Annonser

När barnen vill ha en app

En fråga som ständigt är aktuell är den om hur vuxna ska tänka när barnen vill ha en app som det har stått en massa om i tidningen och det i princip bara är skrämmande saker. Så här tänker jag om det:

  • Vi befinner oss i en mediepanik, som jag skrivit om på flera ställen, t ex Mediepaniken som kom av sig. Om vi vet om att det är så, kan vi undvika att fastna i emotionella resonemang och kan istället resonera rationellt.
  • Medierapporteringen är oftast sensationalistisk och klickvänlig vilket gör att media sällan är en bra källa till information.
  • Därför är det bättre att använda barnen som informationskälla. Dels vill de sällan skapa panik och sensation, dels vet de mer i detalj hur de själva använder nätet.
  • Om du har läst om en ny app som verkar farlig, fråga barnen om den. Lyssna mer än du pratar.
  • Om barnen redan har appen installerad, se till att installera den själv och fråga om barnen kan berätta för dig vad den går ut på.
  • Om de inte har appen men gärna vill ha den, fråga varför de vill ha den. Vad har man den till? Vilka andra har de? Vad gör de med appen?
  • Diskutera potentiella faror men utan att signalera oro och stress. Var öppen och nyfiken och samtala om vad som kan hända och hur man kan undvika det.
  • Se till att inte vara den som piskar upp panik och oro hos barnen. Vuxna har ett ansvar att lugna barn, men mycket av det vi pratar om kring nätet ger motsatt effekt. Många unga är stressade för det vuxna säger om nätanvändning, även i de fall då det inte stämmer med deras egna upplevelser. Det är självklart inte ok.
  • Kom överens om en vettig användning så att barn och vuxna kan känna sig nöjda.
  • Var tydlig när du talar om att vad som än händer kan barnen komma till dig och prata. Även om de har gjort nåt dumt. Även om de skäms. Även om de inte hållit er överenskommelse. Denna sista punkt är den absolut viktigaste. Om du inte hinner eller orkar göra allt på listan, måste du ändå säga det här sista. För några barn är det livsviktigt att de vågar berätta. För alla barn är det viktigt och ger dem bättre förutsättningar i livet.

    Hör också när Net Nanny reder ut lite av detta i ett inlägg från i somras.

Om du vill läsa mer om ovanstående rekommenderar jag min bok Nätmobbning, näthat och nätkärlek. Finns även som pappersbok.