Spela inte förövarna i händerna

Idag väcktes åtal mot den man som utpressat en flicka i Kumla. Det hela uppdagades i våras när flickan tog sitt liv. Jag var med i Tvärsnytt 19.15 ikväll för att tala om vad man kan göra åt det här problemet, men vi hade 180 sekunder på oss så det mesta och viktigaste jag hade att säga hanns inte med. Här kommer det istället:

Min viktigaste poäng är att vi inte ska fokusera så mycket på vad barnen ska göra och inte göra. Det som behövs idag är vuxna som tar ansvar för sin relation till barn. På allvar, inte bara på ytan. De nya strömningarna med hårda tag och gränssättning mot unga kommer inte att tillföra något när det gäller barns säkerhet på nätet.

Det finns alltså inga råd vi kan ge barn som garanterar deras säkerhet. Vi ska inte, som en polis sa i tv efter självmordet i våras, se till att våra barn inte lägger ut bilder på nätet. Tvärtom! Att vi ger det rådet är att spela förövarna i händerna. Det är precis det som utgör grunden för en utpressningssituation, till exempel. Om det inte finns någon skamlig hemlighet, går det inte att använda den för att tvinga fram andra handlingar. När vuxna skuldbelägger barnen ger vi bränsle till den manipulativa process som ofta föregår vuxnas sexuella exploatering av unga via nätet.

Det här är allvarliga saker och det blir allt allvarligare. När jag började varna för detta, för 6 år sedan, fanns mest en oro för att unga skulle få det svårare än nödvändigt. Men de senaste åren har det blivit mer och mer tydligt att för många unga är detta en fråga om liv och död.

Nedan ger jag några korta råd till vuxna och barn. Men det är lite vanskligt att göra såna här sammanställningar. Jag oroar mig lite för att den kommunikation mellan barn och vuxna som jag förordar ska används som ännu ett vapen mot unga. Det får aldrig vara ett krav att berätta allt. Det ska vara ett erbjudande från vuxna, ett gott råd till de unga. Inget annat. Om unga inte vill berätta måste det vara deras val och frånvaron av förtroende får inte användas för att skuldbelägga någon.

Se gärna min webbföreläsning Ungas säkerhet på nätet och ställ frågor till Fråga forskarna – unga online. Eller ställ en fråga till Net Nanny.

Vad ska då vuxna göra?

Se till att tydligt signalera att du är beredd att lyssna. Moralisera inte. Bit ihop om din första reaktion och sov på saken, hellre än att visa att du blir upprörd. Fundera på, och diskutera med andra, hur annorlunda världen ser ut idag; att alla finns på nätet gör till exempel att det inte är lika allvarligt om det finns en olämplig bild där ute. Lär dina barn att känna efter och följa sina känslor. Tala om att det är ok att svika ett löfte om det inte känns bra att följa det. Ge lite tips på hur man kan ta sig ur en knivig situation utan att såra någon. Förklara att alla kan göra misstag men att inga är så allvarliga att de inte går att rätta till.

Vad ska unga göra?

Om du oroar dig, prata med nån. Det är alltid, alltid bättre att berätta än att gå med på att sånt du inte vill. Träna dig själv att känna efter; Vill du göra det som den andra föreslår? Ger er relation dig något eller är det mest bara du som ger? Den typen av frågor behöver alla ställa sig på och utanför nätet. Tänk på att inga misstag är så allvarliga att de inte går att rätta till. Berätta för någon!

 

Annonser

2 thoughts on “Spela inte förövarna i händerna

  1. ”Se till att tydligt signalera att du är beredd att lyssna.”

    I mycket är dock problemet att detta bara täcker ena sidan av kommunikationen: Att signalisera en villighet, att inte moralisera, osv. är goda råd för att inte onödigt stöta bort motparten (inte begränsat till barn).
    Om det inte finns en kommunikationsvilja på andra sidan räcker detta dock inte—och ofta är just föräldrarna dem sista som barnen vill tala med (åtminstone i en del teman, tex. sexualitet eller många personliga problem). Det engelska påståendet ”there are some things you can only tell a stranger” innehåller mycket sanning. Lösningen kanske kan vara att hitta en annan vuxen som barnet har lite större distans till och därför lättare
    kan tala med, men som fortfarande tillhör den någorlunda lilla kretsen, kanske en faster/farbror eller en äldre kusin.

    Naturligtvis är en för (!) stark betoning av villigheten att lyssna potentiellt skadligt, då man som barn kan uppleva det som tjat eller en vilja att lägga näsan i blöt.

  2. Pingback: Nätpedofilen i Husby | Net Nanny svarar på dina frågor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s