Föräldrarna är rädda när klassen bloggar

F: Jag är lärare på en skola med yngre barn ettan till femman. Jag vill utveckla vårt arbete med IKT och vi har startat klassbloggar som en informationskanal till föräldrarna samt för att eleverna ska få publicera sina arbeten för verkliga mottagare. Det är alltså öppna bloggar på internet. Nu har vi märkt en väldig rädsla från föräldrar som vi inte var riktigt beredda på. De vill inte att barnens namn ska synas. De vill inte att barnen ska synas på några bilder. De vill inte heller att vi ska skriva var vi ska om vi ska på utflykt för att de då är rädda att det ska komma pedofiler och kidnappare och röva bort barnen i skogen. Jag skulle behöva hjälp med hur jag bemöter denna oro.

 

S: Tack för din fråga! Det är ett relativt vanligt problem du tar upp. Du som lärare har funderat på de här frågorna ur ett professionellt perspektiv och ser fördelarna med att publicera på riktigt, som det blir när arbeten läggs ut på nätet. Samtidigt har föräldrarna fått sin information främst från medierapportering om ungas nätanvändning. Vi vet att den är sensationalistisk till sin karaktär och att den lyfter fram det värsta. Det är alltså två perspektiv på samma sak som krockar. Både du som lärare och föräldrarna har barnens bästa för ögonen men olika ingångar.

Föräldrarna som oroar sig på det här viset har för lite information om de här frågorna. Vilket också är typiskt. Hemmen består som regel av för få vuxna för att någon bra diskussion ska komma till stånd. Som lärare har du däremot ett kollegium att stöta och blöta frågor med.  Oron har också att göra med en ganska vanlig tanke om hur man är en god förälder idag, som jag skrivit om under rubriken Föräldramanus.

Så hur informerar vi bäst? Jag har tidigare lagt upp länkar till gratis resurser om ungas nätanvändning, tänkta för skolor som vill arbeta med de här frågorna. Det är ett sätt. Du hittar dem här http://www.kulturer.net/2013/08/13/uppdaterade-gratisresurser. Men en kort sammanfattning här och nu: Du kan utan tvekan svara föräldrarna att oron är överdriven. Det finns inget enkelt samband mellan att lägga ut personlig information på nätet och faror som sexuella förövare och trakasserier. Man skulle kunna säga att det går att skydda sig mot faror på nätet genom att inte vara på nätet men då blir plötsligt det sociala och pedagogiska priset för högt. De pedagogiska vinsterna med webbpublicering är så stora att det inte får hindras av en obefogad oro, lika lite som barns umgänge på en lekplats får hindras av oro för olyckor som kan inträffa. Istället handlar säkerhet på nätet om två viktiga saker: att barnen har någon de kan vända sig till och att man håller igång ett samtal om frågorna. Det gäller alltså att skapa ett samtalsklimat som gör att unga känner förtroende för vuxna när det gäller sånt de råkar ut för på nätet. Prata med barnen om att lägga ut saker på nätet! Inte i form av varningar som ”allt du lägger ut på nätet finns kvar för alltid” utan som en påminnelse om hur man ska tänka om sig själv och andra. Låt detta samtal löpa genom hela skolåret och var noga med att det inte blir normativt. Och tala gärna om för föräldrarna att det inte finns några enkla regler att sätta upp för barnen som gör att de är trygga på nätet. Det förtroendefulla, ständigt pågående etiska samtalet är den säkraste metoden.

Hoppas att denna korta sammanfattning är till någon nytta. Stort lycka till!

 

One thought on “Föräldrarna är rädda när klassen bloggar

  1. Pingback: Ang. bloggar | 5C Hedeskolan, Kungsbacka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s