Chat med Öviks Allehandas läsare

Igår arrangerade Öviks Allehanda en chat med Net Nanny. Här kan ni läsa alla frågor och svar. Det är lite rörigt i början eftersom jag inte förstod verktyget så bra. Frågor och svar kommer lite i otakt. Men jag kopierade alla frågor och svar i rätt ordning här nedan om ni vill läsa.

Det är ett av de roligaste uppdragen jag som forskare kan få, att chatta med läsare/tittare/lyssnare/följare. Men det är jobbigt! Det kräver all min uppmärksamhet, jag kan knappt dricka vatten medan jag chattar. Dels vill jag hinna svara på alla frågor och när jag ser hur skrollningslisten smyger sig uppåt vill jag skriva snabbare, snabbare. Dels är det en grannlaga uppgift att svara vettigt på alla frågor. Det är viktiga saker som ska redas ut och det gäller att ge ett korrekt svar på kort tid. Det finns inte många minuter för eftertanke eller googling. Ibland sparar jag en fråga tills min hjärna har hunnit processa den och svarar på en enklare under tiden. Mer än en timme åt gången orkar jag inte. Men snart är jag redo för nästa chat.

Igår fick jag en fråga som inte alls föll under mitt kunskapsområde så jag lovade att kolla upp och återkomma här. Det får bli nästa inlägg. Håll utkik!

 

Fia:  

Hej. Jag har en lite fundering. Min dotter går i årskurs fyra. Flera av henes kompisra har Facebook och Instagram. VIlken ålder tycker du att barn är tillräckligt mogna för att hantera såda

måndag 14 januari, 2013 13:19

Det kan vara svårt att säga nej om de närmaste kompisarna har skaffat konton. Personligen ser jag inga problem med att även barn har Facebook eller Instagram. Man kan prata med dem innan och förklara att de, precis som vuxna, måste tänka efter innan de lägger ut något. Att de funderar igenom ifall det är en bra idé att lägga ut en bild eller berätta något. Det finns ju åldersgräns på t ex Facebook men där bör man fråga sig varför de har en åldersgräns. Är det för att skydda barnet eller är det för att skydda företaget? I de här fallen tror jag att det handlar om att företagen ska ha ryggen fri. FB är ju t ex en rätt trygg miljö eftersom man själv kan styra vem som läser det man skriver och om man ska kunna bli kontaktad. Så jag skulle inte tveka att ge en fyra tillgång till denna trevliga och sociala värld.

 

måndag 14 januari, 2013 19:00

 

Guest:  

Hej! Ska man vara kompis med sitt barn på Facebook?

 

måndag 14 januari, 2013 19:01

 

Ja, om barnet har frågat. Man bör inte själv skicka vänförfrågningar till barnen eller deras kompisar, eftersom det är svårt för en som är yngre att säga nej ifall de inte skulle vilja. Att få en vänförfrågan är däremot en ynnest som man ska vårda. Tack ja men försök undvika att kommentera och läsa allt, då kanske barnet ångrar att hen blev vän med dig🙂 Svårt, men det går.

 

måndag 14 januari, 2013 19:03

Boreus:  

Vad kan skolanställda göra för att förhindra detta? Finns det några sätt att arbeta för att få bort dessa övergrepp?

När det gäller skolans ansvar finns det mycket att göra. Skolan borde, som jag ser det, utbilda alla barn om säkerhet på och utanför nätet. Vi vet att det är svårt för många föräldrar att ta tag i dessa frågor; de är osäkra på vad som gäller, vad man bör och inte bör göra. Lärare borde få utbildning och sedan utbilda barnen. Det finns kunskap men skola och lärarutbildning är ofta dåliga på att ta till sig denna kunskap.

 

måndag 14 januari, 2013 19:07

 

Boreus:  

Hur har denna man gjort för att lyckas VÅLDTA tjejer på internet? Det kan väl Inte klassas som våldtäkt om de inte träffas IRL?

 

måndag 14 januari, 2013 19:09

 

Jag kan inte fallen i detalj men man kan säga att det finns två sätt att begå sexuella övergrepp via nätet. Det ena är att man tar kontakt över nätet, odlar denna kontakt under lång tid ibland och sen träffas utanför nätet och då kan ju en våldtäkt ske. Det andra sättet är att själva övergreppet sker över nätet och inget fysiskt möte inträffar. Då kan det vara sexuella samtal, skrivna eller talade, att barnet luras se sexuella handlingar på skärmen eller att barnet luras att utföra sexuella handlingar framför webbkamera, t ex.

 

måndag 14 januari, 2013 19:11

Guest:  

Hur ser svenska lagen ut om man kan bli dömd för våldtäkt utan att träffas?

 

måndag 14 januari, 2013 19:11

 

Där vågar jag inte svara eftersom jag inte är jurist. Ska ta reda på detta och svara inom några dagar på https://netnanny.wordpress.com/

 

måndag 14 januari, 2013 19:11

Guest:  

Vad gör samhället för dessa flickor?

 

måndag 14 januari, 2013 19:12

 

Nu vågar jag mig på att säga: inte mycket. Det finns säkert undantag men ofta är det sorgligt lite offer för våldtäkt och sexuella övergrepp kan få hjälp med. Jag hoppas att det har blivit bättre än när Katia Wagner skrev boken om Alexandramannen.http://sv.wikipedia.org/wiki/Alexandramannen, boken finns på t exhttp://www.bokus.com/bok/9789173893572/alexandramannen-var-tids-storsta-natsexharva/

Där visade hon att flickorna som blivit våldtagna och lurade användes som brickor i ett spel där det viktiga blev att fälla förövaren. Det är naturligtvis viktigt att en sådan person åker dit men offren blev ibland offer en gång till, fast för rättsväsendet denna gång.

Om jag var anhörig till ett offer skulle jag tjata och tjata tills barnet fick hjälp för det finns nog ingen automatik i detta.

 

måndag 14 januari, 2013 19:16

Camilla:  

Finns det vettiga och bra så kallade spionprogram och tycker du an ska använda dem som förälder?

 

måndag 14 januari, 2013 19:16

 

Nej det finns det inte. Det finns flera skäl att inte använda sådana. Det första och enklaste handlar om att de inte funkar. Det finns inget i forskningen om faror på nätet som säger att denna typ av enkla, tekniska lösning har effekt mot de komplexa mänskliga problem vi pratar om. Tvärtom, kan de störa en förtroendefull relation mellan barn och vuxen och den relationen är det enda man vet är effektivt mot faror idag.

Det andra skälet är att det är djupt oetiskt att övervaka sitt barn på det sättet. Ingen vettig förälder skulle installera övervakningskamera i barnets rum eller kräva att de bara umgås med kompisar där man kan se och höra dem.

 

måndag 14 januari, 2013 19:19

Camilla:  

Vilka sajter hänger barnen på idag?

 

måndag 14 januari, 2013 19:19

 

Det är så olika. Dels beroende på ålder, naturligtvis men också beroende på var man bor. Det kan skilja mellan två skolor i samma stad. Eftersom man vill vara där kompisarna är blir det lätt så att vissa mötesplatser är populära i vissa områden. Men sen finns det ju de som inte har eller inte vill ha kompisar utanför nätet och då spelar kanske intressen större roll. Man får fråga varje enskilt barn om en kort guidad tur på de sajter där hen hänger.

 

måndag 14 januari, 2013 19:22

Peter:  

Vår 15-åriga dotter vill träffa en kille i en grannstad som hon lärt känna via nätet. Tycker det känns lika jobbigt att säga nej som att säga ja. Har du några råd?

 

måndag 14 januari, 2013 19:22

 

Det första råd jag skulle ha gett tycks du redan ha följt: ta det lugnt, säg inget alls först, fundera utan att bli upprörd. Grattis, det är inte alla som klarar!

Det betyder att du kommer att få fler förtroenden, att hon litar på dig. Heja!

Jag skulle prata, prata, prata om detta om det var min dotter. Förklara varför jag är orolig, varför jag tycker det känns lika jobbigt att säga nej som att säga ja (mkt bra formulerat!) Och sen verkligen lyssna, varför tycker hon att det är en bra idé? Vara varsam att behålla den förtroliga tonen, väga för- och nackdelar tillsammans. Kanske kommer ni fram till att du kan skjutsa, sitta i bilen, gå och fika, eller något medan de träffas på något offentligt ställe?

Stort lycka till!

 

måndag 14 januari, 2013 19:27

Mats:  

Skiljer det sig mellan vad killar respektive tjejer gör på nätet?

 

måndag 14 januari, 2013 19:27

 

Ja, generellt sett gör det det men man ska komma ihåg att det är mycket individuellt också. Flickor tenderar att spela mindre onlinespel än pojkar, även om det finns en växande grupp flickor som aldrig skulle skriva under på det. Bloggande är mycket större bland flickor och det tänker jag har att göra med att man inte lyssnar på flickor lika mycket och att bloggen blir ett sätt att markera vem man är, vad man tycker, att man finns.

 

måndag 14 januari, 2013 19:29

Guest:  

Tjejerna borde förstå bättre. Låta bli att skicka bilder mm. Ansvaret är flickornas

 

måndag 14 januari, 2013 19:29

 

Där håller jag inte med dig. Ansvaret för övergrepp är naturligtvis alltid förövarens, där är lagen tydlig. Precis som att du inte är ansvarig för att bli våldtagen bara för att du har vissa kläder på dig eller är berusad, är du inte ansvarig för övergrepp via nätet bara för att du har lagt ut bilder. Det resonemanget bygger på en urmodig människosyn och har inget stöd i lagen.

Vi bör istället vara försiktiga med att fördöma dessa offer, och alla flickor som lägger ut bilder på nätet. Vi bör fråga oss varför de gör så och fundera på hur vi kan stötta dem istället.

 

måndag 14 januari, 2013 19:31

Eric!:  

Är det så att lagstiftningen inte hänger med? Jag upplever att det är väldigt svårt att sätta dit vuxna som missbrukar nätet, om det så är hot eller om det handlar om att få nakenbilder av småtjejer.

 

måndag 14 januari, 2013 19:32

 

Du har helt rätt, lagen ligger efter. Det är svårt att sätta dit folk, delvis för att lagen är skriven innan internet kom till. Men delvis också för att det handlar om frågor som vi har haft svårt att hantera även tidigare. Se förra frågan om skuld. Det blir en massa känslor inblandade och då är det svårt att se klart. Här måste lagstiftarna jobba snabbare, tycker jag.

 

måndag 14 januari, 2013 19:34

Angeli89:  

Finns det skydd och stopp i Iphonen i dag? Eller är det fritt fram att surfa var som helst för ett barn som fått en sån?

 

måndag 14 januari, 2013 19:34

 

Se tidigare fråga om filter och andra typer av tekniska skydd. Det är ingen bra idé. Du förbereder inte barnet för en öppen dator om du har filter. Det är bättre att sätta filter i huvudet på barnet (citat från Stig-Roland Rask som skrivit flera böcker om detta), genom att förbereda dem och hjälpa dem att välja bort olämpliga webbplatser och olämpliga kontakter.

 

måndag 14 januari, 2013 19:36

Guest:  

Hej. Vad är vanligast att ex Facebook och Instagram ökar självkänslan eller sänker den?

 

måndag 14 januari, 2013 19:36

 

Om jag får ge en kvalificerad gissning, utifrån den aktuella forskningen, skulle jag säga att den ökar självkänslan. Sen är det naturligtvis individuellt. Vi har ju läst i media om sk facebooksdepression när folk (vuxna) blir ledsna för att andra verkar äta så gott och åka på så trevliga semestrar. Så kan det naturligtvis vara för vissa men då antar jag att de är rätt missunsamma eller avundsjuka även utanför Facebook. De flesta barn och unga verkar ha det bra på nätet, de får stöd från andra, massor av likes, etc. Sen finns det många som far illa, som hamnar utanför och det måste vi vuxna ta tag i. Facebook och andra mötesplatser är, precis som skolan, en miljö som i grunden är positiv men som kan vara ett helvete för vissa. Det är ingen generallösning på problem att ha FB men det är inte heller något i grunden negativt. Tänk om all den kärlek som flödar på FB skulle vara lika tydlig i skolans korridorer! Eller på våra arbetsplatser! Men det finns tecken som tyder på att vi tar med oss sättet att vara från nätet, vilket faktiskt skulle kunna betyda att vi snart är lika snälla utanför som på nätet. Längtar redan!🙂

 

måndag 14 januari, 2013 19:42

Lisa:  

Vår dotter som går i fyran vill öppna ett facebook-konto. Är man mogen att ahntera ett emdia i den åldern?

 

måndag 14 januari, 2013 19:42

 

Se svaret på första frågan (den kom lite i oordning, jag hade inte lärt mig verktyget). Generellt: ja.

 

måndag 14 januari, 2013 19:42

Lisa:  

Är skolan bra på att utbilda om etik och moral på nätet?

 

måndag 14 januari, 2013 19:43

 

Ja, det vore det allra bästa. Skolan är den enda arena där man möter alla barn och genom dem deras föräldrar. Tyvärr är det upp till varje skola idag. Jag tycker att vi ska ha statliga direktiv till skolorna så att de tvingas göra plats för dessa viktiga frågor.

Men det är viktigt att komma ihåg att etik och juridik på nätet inte är ett ungdomsproblem. Många av de problem vi ser är inte alls ungdomsrelaterade utan handlar om vuxna som inte kan hantera den frihet som internet innebär.

 

måndag 14 januari, 2013 19:45

Peter Hållander:  

Det allra värsta är alla rasister som nästan bara finns på nätet. De arbetar nästan maniskt och systematiskt för att vrida om opinionen.

 

måndag 14 januari, 2013 19:46

 

Ja, det är läskigt. Men jag har en fundering där. Kan det vara så att de alltid har funnits men att de har fått en arena nu? Tänk om det är så som folk pratar i vissa familjer, i vissa grupper, etc? Jag umgås ju inte med rasister så jag har inget sätt att veta detta.

Sen vet man att nätet gör oss mer extrema, så det kan ju ha förstärkts i och med internet. Förstärkningen gäller både åt det positiva och det negativa hållet, se tidigare fråga om kärleken som flödar.

 

måndag 14 januari, 2013 19:49

Boreus:  

Tolkar jag dina svar så att kunskapsnivån om internet på skolan där våra barn och ungdomar befinner sig är för låg?

 

måndag 14 januari, 2013 19:54

 

Ja om vi pratar generellt. Det finns naturligtvis lysande undantag men de flesta skolor och lärarutbildningar har inte tagit tag i detta område på något vettigt sätt.

 

måndag 14 januari, 2013 19:55

Boreus:  

… fokus ligger framförallt på att skydda flickorna från att bli utsatta? Hur skyddar/ utbildar samhället pojkarna? Jag syftar på vad görs i samhället för att pojkarna inte skall bli gärningsmän?

 

måndag 14 januari, 2013 19:55

 

Där tar du upp en viktigt fråga som bl a har synts i den indiska våldtäktsdebatten nyligen. ”Lär inte din dotter att inte gå ut på kvällen, lär din son att inte bli våldtäktsman” ungefär. Helt klart är detta extremt viktig för att ytterligare markera att det inte är offret som ska skylla sig själv!

Men vi måste också komma ihåg att när det gäller våldtäkt och andra sexuella övergrepp kan pojkar också bli offer. Och de kan ha ännu svårare att våga berätta eftersom vi pratar om det så lite!

 

måndag 14 januari, 2013 19:58

Boreus:  

Min egna åsikt är att samhället sopar bekymmret under mattan och vill inte ta tag i problemet.

 

måndag 14 januari, 2013 19:58

 

Där är jag med dig! Vi vill inte veta för att det är så vidrigt och det bästa vore om det inte fanns. Det finns en skyddsmekanism hos oss som vi måste jobba emot.

 

måndag 14 januari, 2013 19:59

Tusen tack för alla frågor! Hoppas ni fått svaren ni behövde. Titta gärna in på Net Nanny https://netnanny.wordpress.com/ ibland, bl a ska jag försöka få svar på den fråga om våldtäkt jag inte kunde svara på. Jag har också en annan blogg om min forskning, Nätkulturer http://www.kulturer.net

Ni kan följa mig på Twitter om ni vill: https://twitter.com/dunkels

Eller gå med i min Facebookgrupp Vad gör unga på nätet?http://www.facebook.com/groups/63826034962

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s