Facebook för unga

En av de vanligaste frågor jag får handlar om Facebook och unga, alltså om man ska låta sitt barn skaffa ett konto fast reglerna säger nej. Det har jag svarat på här, men det finns fler frågor kring just Facebook och unga. Idag hittade jag (via https://twitter.com/iEducator) tips för föräldrar som ska introducera sin unge till FB för första gången: Putting a 13-Year-Old Child Safely on Facebook. Man får många bra tips som inte alls bara gäller barn, t ex hur man ska få bort den försåtliga kopplingen till annonser. Men jag tycker att man ska tänka ett extra varv innan man funderar på sånt som att skicka vänförfrågan till sitt barn. Som jag ser det är det viktigt att sådana förfrågningar kommer från de unga själva. Jag har aldrig frågat någon som är yngre än jag om vi kan bli vänner, däremot tackar jag ja till alla som frågar. Det är mycket svårt att tacka nej utan att känna sig dum och då är det viktigt att vi inte utsätter en ung människa för den situationen. Att kräva att ens barn ska vara vän på FB är nog en rest från 90-talets tips att man skulle vara Förälder på nätet, alltså en sorts övervakare och spion. Att tacka ja till en fråga kan istället vara motsatsen; man visar att man är en människa som alla andra och tar chansen att dela tankar och delar av sitt liv.

Jag tycker också att man ska vara försiktig med att sprida uppfattningen att det är säkrare att bygga en hög mur för sitt barn, i det här fallet genom att välja en privat profil. På ytan låter det ju bra att barnet har en privat profil och för ett barn som bara har goda människor innanför muren är det inga problem, det kan t o m ses som säkrare. Men för det första måste man vara väldigt, väldigt säker på att det bara finns goda människor innanför och hur säkerställer man det? För det andra vet vi att alla barn inte kan lita på sina närmaste. Och hur ska man tänka då? Ska man ge olika råd till familjer där man tar hand om sina barn och familjer som misshandlar sina barn? Naturligtvis inte. Om det blir en allmän regel att föräldrar ska övervaka sina barns profiler och sätta gränser för vilka som ska få vara vänner med barnet, har vi skapat en osäkrare situation för vissa barn. Istället ska de säkerhetstips som går ut omfatta alla tänkbara situationer så att vi inte bara räddar de barn som har det bra.

Mitt generella tips är att inte vara så förtvivlat orolig. Att ta det lugnt och inte agera utifrån värsta tänkbara scenario. Utgå från att det kommer att bli kul för barnet och att de flesta kommer att vara trevliga. Om något skulle uppstå, t ex att en otrevlig person skickar en vänförfrågan, kan man hantera det när det händer. Under förutsättning att man lyckats förmedla för sitt barn att de alltid kan berätta vad som hänt. Och man lovat, och lyckas hålla, att inte bli arg eller panikslagen, vad de än berättar.

Det här tycker jag var ett bra tips från NYT:

I would recommend leaving the “Who can send you friend requests?” tab open to Everyone for the first week or so. Like a child’s first few days in school, let him corral friends on the social network, then you can go back into this option and change it to only allow Friends of Friends later.

Jag skulle ju inte gå in och ändra om det inte hänt något obehagligt. Det kan vara viktigt att kunna bli kontaktad av såna som inte är vänner till vänner. En kille eller tjej som de träffat på fotbollslägret kanske inte är vän till en vän. Det är ju faktiskt så att Facebook är en av de säkraste och minst utsatta platserna även för att barn.

Uppdatering: Danskt debattprogram om samma sak med forskaren Malene Larsen.

Tid är inte problemet

Pressmeddelande från Umeå universitet

Nya rön om barn och problematisk internetanvändning: Tid är inte problemet

Att barn spenderar mycket tid på nätet är inte nödvändigtvis ett tecken på att de har problem relaterade till sin internetanvändning. Det är en av slutsatserna i den senaste rapporten från det europeiska forskningsnätverket EU Kids Online, där man tittat på överdriven användning av internet i åldrarna 11-16 år. En av forskarna bakom studien är Elza Dunkels, Umeå universitet.

Studien visar att de flesta barn hanterar sin internetanvändning mycket bra och att de som är mest sårbara för att hamna i överdriven användning är äldre barn, barn som har känslomässiga problem och de som man skulle kunna kalla för sensationssökande.

Internet har blivit en viktig del av barns och ungas liv. I Sverige är ca 20 procent av 11-16-åringarna uppkopplade tre eller fler timmar en vardag och en helgdag är ca en tredjedel på internet så länge. Den ökade tiden ungdomar spenderar på nätet har oroat många vuxna; finns det risk att unga hamnar i problematiskt internetanvändande? EU Kids Online har därför frågat barn i åldrarna 11-16 år hur ofta de upplever tecken på överdrivet användande. De fem frågor EU Kids Online valde för att komma åt barnens egna upplevelser av överdriven användning var: hur ofta man låtit bli att sova eller äta p.g.a. internet, hur ofta man känt sig oroad när man inte kunnat vara på internet, om man tillbringat mindre tid än man borde med familj/vänner eller med skolarbete p.g.a. internet, om man surfat fastän man inte riktigt varit intresserad, och om man misslyckats med att försöka ägna mindre tid på nätet fastän man velat.

En procent av de europeiska barnen riskerar att hamna i överdriven internetanvändning

En procent av alla europeiska barn i studien har svarat ja på alla fem frågorna och är därmed enligt EU Kids Online i riskzonen för problematisk internetanvändning. De barn som svarat ja på mer än en fråga uppger också att de har psykologiska och känslomässiga problem som påverkar deras beteende på och utanför nätet. Trots att Sverige är ett av de länder där internetanvändandet är mest omfattande, är det inte fler barn som enligt denna definition hamnar i riskzonen, snarare tvärtom.

Procentandelen av barn som svarat positivt på åtminstone en av frågorna varierar mellan länderna. Lägst andel, 17 procent, återfinns i Italien och högst, 49 procent, i Estland. För Sveriges del är det 34 procent av barnen som har upplevt minst en av de saker frågorna tar upp. Rapporten visar att det vanligaste är att barnen har surfat fast de egentligen inte varit intresserade. Det minst vanliga svaret är att de vid något tillfälle har struntat i mat och sömn.

Cecilia von Feilitzen som har varit ansvarig för EU Kids Online i Sverige förklarar:
– Det finns ingen entydighet kring begreppet överdriven internetanvändning men man har valt att utgå från dessa fem frågor som tillsammans kan anses påverka barnets sociala liv samt fysiska och psykiska hälsa. Rapporten väljer att inte använda uttryck som internetberoende då det är omdiskuterat bland forskare.

Överdriven internetanvändning: Vad ska föräldrarna göra?

När det gäller att förebygga problematisk internetanvändning rekommenderar EU Kids Online att föräldrar engagerar sig i sina barns internetanvändning genom att stötta och diskutera. Kanske särskilt när barnen har blivit upprörda över något, men även i vardagssituationer. Elza Dunkels kommenterar resultaten:
– Vi vet idag att det bästa sättet att stötta barn är att hålla kommunikationskanalen mellan barn och vuxna öppen. Det är alltså viktigt att inte fördöma och kritisera utan vara genuint intresserad av barnens nätanvändning. När föräldrar och barn kan prata öppet om dessa frågor är chansen större att den tid barnen spenderar på nätet hjälper dem att utveckla ett hälsosamt förhållningssätt till internetanvändning.

Andra resultat:

• EU Kids Onlines resultat tyder på att strategier för att skydda barn måste börja utanför nätet och vid tidig ålder, till exempel genom att vuxna ser hur barnen mår och identifierar barn som visar tecken på olika typer av problem.
• Det är viktigt att notera att tidsbegränsning inte är det bästa sättet att hantera
överdrivet och problematiskt internetanvändande eftersom det inte tar hänsyn till orsaken till beteendet.
• Om ett barn redan upplever att internetanvändningen har gått för långt, vilket ofta visar sig genom att de svarar ja på alla de fem frågorna som nämns ovan,
rekommenderar vi att föräldrarna söker professionell hjälp. Skolkuratorn, skolpsykologen eller barn- och ungdomsmottagningen kan hjälpa till med de
problem barnet med största sannolikhet har utanför nätet.

För frågor, kontakta gärna:

Elza Dunkels, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet
Telefon: 070-2735323
E-post: elza.dunkels@edusci.umu.se

Pressbild

För mer information:

Rapporten “Excessive Internet Use among European Children” granskar europeiska barns risk att hamna i överdriven internetanvändning. Studien är en djupanalys av
19,834 europeiska barn i åldrarna 11-16 år i 25 EU-länder.

Läs hela rapporten Excessive Internet Use among European Children av David Smahel, Ellen Helsper, Lelia Green, Veronika Kalmus, Lukas Blinka och Kjartan Ólafsson på:

http://www2.lse.ac.uk/media@lse/research/EUKidsOnline/EU%20Kids%20III/Reports/Ex cessiveUse.pdf

Information om projektet och studien:

• EU Kids Online syftar till att öka kunskap om europeiska barns och föräldrars erfarenheter av risker och säkerhet på nätet och därigenom bidra till en säkrare nätmiljö för barn. Projektet finansieras av EC Safer Internet Programme (SI-2010- TN-4201001).
• EU Kids Online genomförde intervjuer i hemmen med 25,000 barn i åldrarna 9-16
år och deras föräldrar.
• Mer information kan fås av det svenska forskarteamet som arbetat med studien: Cecilia von Feilitzen, Södertörns högskola, cecilia.von.feilitzen@sh.se , Olle Findahl, World Internet Institute och Högskolan i Gävle, olle.findahl@wii.se, och Elza Dunkels, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet,
elza.dunkels@edusci.umu.se
• En svensk rapport ”Hur farligt är internet?” har publicerats av The International
Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet
• För fler europeiska resultat, rapporter och detaljer om studien besök www.eukidsonline.net eller EU Kids Onlines Facebookprofil.

Den oändliga historien

Just när det kändes som att samtalsklimatet blivit mildare, som att barns rättigheter hamnat lite mer i fokus och vuxnas oro lite mer i bakgrunden slår Nyhetsmorgon i tv4 till med full kraft. De har en barnpsykolog som svarar på tittarnas frågor ibland och idag valde hon att prata om nätpedofiler. Ni får själva se klippet och göra er en uppfattning men i min värld var det som att kliva fem år tillbaka i tiden.

Märkligt nog var hon påläst. Det var slutsatserna som blev fel. Hon kände till forskning om att kontaktförsöken kan liknas vid spam, dvs många som söker offer kastar ut enormt många krokar eftersom de vet att de får napp ibland. Väldigt sällan men tillräckligt ofta, som med spam (BRÅ). Hon kände också till att de flesta som utsätts har en svår social situation utanför nätet (hon kan ha läst min bok t ex).

Men slutsatserna, att det är skitfarligt för alla hela tiden, de grundar sig inte på de fakta hon redovisade. Det enda som det här inslaget kan leda till är att hon hetsar vuxna till skyddsåtgärder som i bästa fall inte har någon effekt och i värsta fall skadar barnen mer.

Psykologen fokuserar mycket på sin egen oro och det verkar vara vuxnas oro som är det viktiga. Barnets känslor eller behov verkar inte vara viktiga. Hon uppmanar föräldrarna att hindra sina barn från att ta med smartphonen på toaletten. Trots att hon har koll på att de flesta barn som våldtas råkar ut för det i en miljö där de borde kunna vara trygga och av en person som de borde kunna lita på; en förälder, en styvförälder, en tränare, dagispersonal. Om det blir ok för vuxna att hålla koll på barnens mobil har man förberett för dessa vuxna att fortsätta sina övergrepp. Retoriken kring ungas säkerhet på nätet hjälper pedofiler och barnmisshandlare utanför nätet att bygga en gated community där övergreppen kan pågå ostört.

Det är väldigt tråkigt att ett tv-program med så många tittare avslutar med råd direkt från 90-talet. Lägg inte ut bilder på nätet för ”det drar liksom till sig såna här personer”. Detta uttalande har verkligen ingen förankring i vetenskaplig kunskap. Tvärtom. Det visar också på en otäck syn på barn. Juvenism i sin renaste form. Läs mina råd till vuxna istället.