Vad heter childism på svenska?

Nu har jag försökt hitta ett svenskt ord att använda istället för childism i så många år att det börjar bli pinsamt. Inför nya upplagan av Vad gör unga på nätet? som kommer i höst har förlaget lite försynt påpekat att jag inte längre kan gömma mig bakom att jag har försökt men inte lyckats. Därför ber jag nu internet om hjälp. I min avhandling definierar jag childism så här:

Childism är fördomar mot eller diskriminering av unga. Dessutom behandlar childism de samhällsstrukturer som tillåter stereotypisering av unga.

Så här tänker jag om ett svenskt uttryck:

Det måste vara ett ord som beskriver den negativa sidan av saken. Alltså ett ord som beskriver det man vill kämpa emot. Det är nämligen lättare att ansluta sig till kampen mot något än för något. Så snart vi är för något börjar gråskalorna synas. Jämför exempelvis diskussionen om feminism. Det finns fullt fungerande människor som inte vill kalla sig feminister men du hör aldrig en vettig människa säga ”nej jag är ju sexist så det där tjafset tror jag inte på”. Alltså behöver vi ett ord som är motsvarigheten till sexism och rasism – som definierar det negativa. Och eftersom uttrycket är tänkt att användas i vetenskapliga sammanhang är det lämpligare att ha ett ord som hjälper oss att beskriva strukturen snarare än kampen.

Uttrycket bör helst vara åldersdiskriminerande i den bemärkelsen att det inte ska gå att blanda ihop med systematisk särbehandling av äldre. Ofta hör man åldersrasism när det handlar om äldre som förfördelas. Här behöver vi alltså ett ord som skiljer ut just barn och unga.

Alla förslag tas emot med tacksamhet, antingen via kommentarsfältet här i bloggen eller via mail (elza.dunkels@edusci.umu.se), sms 0702735323, Facebook http://www.facebook.com/groups/63826034962 eller Twitter @dunkels.

One thought on “Vad heter childism på svenska?

  1. Hej Elsa!

    Kanske hösten redan är förbi och boken tryckt, men hittade du nåt bra svenskt ord för ”childism”?
    Jag har myntat termen pueritism (efter latinets ord ”pueritia” för – inte bara pojkars – ”barndom”) för stereotypisering av och fördomar mot barn, men jag vill ogärna kalla det för diskriminering av unga, i meningen obefogad särbehandling enbart på grund av deras ålder. En ansenlig del av den strukturella särbehandlingen är onekligen befogad, utifrån omsorg om barns bästa (jag vet: ett bespottat uttryck…). Jag kan dock svårligen hävda att barn och vuxna ska behandlas jämlikt, d v s ska ha samma rättigheter och skyldigheter, ty detta skulle lika ofta (oftare?) skada barn som gynna dem. Är all systematisk särbehandling av barn, unga eller äldre verkligen negativ? Hävdar man att barn (inkl. unga) utsätts för en speciell form av diskriminering blir väl följden lätt att kräva likabehandling? Se barn och unga som jämlika eller jämställda med vuxna?
    Jag förstår heller inte riktigt din jämförelse mellan feminism och sexism. Om feminism är den positiva motpolen till sexism, vad skulle i så fall den positiva motpolen till childism vara? Jag använder själv just ”barnism” analogt med feminism.
    Hälsningar
    Margareta Rönnberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s