Facebook till 9-åring?

Fråga: Mitt barn är 9 år och har tills alldeles nyligen inte varit speciellt intresserad av dator och dataspel. Nu har vi köpt ett onlinespel och även något som heter Sims 3. Jag och min man är väldigt ointresserade själva av datorer, använder det bara för bokning av resor, söka upp saker, betala räkningar osv. Inget direkt spelande eller så. Jag har facebook men inte min man som tycker det är jättelöjligt. Själv har jag bara ca 50 vänner och i stort sett bara såna som jag umgås med i ”verkligheten”. Nu har mitt barn börjat tjata om att ha facebook för det är större delen av klassen som har det. Vet inte varför för det är ju 13-årsgräns. Är jätteosäker på hur jag ska göra, ska man fejka åldern, fast jag lägger in lösenord osv så att jag kan ha koll eller ska man stå på sig och neka? Tycker det här är så svårt.

Svar: Tack för din fråga som beskriver ett vanligt och krångligt problem. Jag har tidigare skrivit om just Facebooks åldersgräns (https://netnanny.wordpress.com/2011/04/05/barn-och-facebook) och att jag tycker att det här är en fråga som man som förälder bör bestämma relativt fritt, inte så mycket utifrån vad Facebook säger. Min erfarenhet är också att FB ger de flesta så mycket ur socialt hänseende att det vore dumt att förneka sitt barn allt detta roliga. Om 4 år har vi knappast kvar FB som det ser ut idag så att vänta till 13 år kanske inte heller är ett alternativ.

Grejen med FB:s regler är att de mest troligt handlar om att ha ryggen fri. De vill kunna försvara sig mot kritik gällande barn och oönskade kontakter, t ex. Och om man då själv gör bedömningen att FB är en relativt trygg plats för barnet kan man gott låta barnet skaffa sig ett konto.

Precis som du säger har de flesta kontakt med folk de redan känner och troligen kommer det att gälla ditt barn också, det är ju därför barn vill ha FB, för att deras kompisar har det och de märker att det händer mycket kul där.

Sen tycker jag att du ska tänka efter om du verkligen ska ”ha koll på” ditt barn genom att ha tillgång till kontot eller om ni ska prata igenom att det är ett stort ansvar, att alla måste ta ansvar för det de säger på FB, att det alltid går att komma och prata med dig om allt som händer, att du lovar att inte bli arg eller rädd. Såna saker är förmodligen långt säkrare än att tro att man har kontroll ifall man går in och kollar då och då. Du bygger inte heller upp ett förtroende genom att övervaka och förtroendet är vårt bästa sätt att skydda barnen mot faror på nätet.

Jag brukar vänta på att bli inbjuden som vän. Som vuxen bör man vara försiktig med att själv skicka vänförfrågan till unga men glatt tacka ja så snart de frågar. Om ens barn inte vill vara vän på FB finns det säkert goda skäl som man möjligen lite försiktigt kan försöka fråga om. Det kan handla om att barnet vill ha ett friutrymme där inga vuxna lyssnar, inte för att göra dumheter utan för att vara just barn. Min erfarenhet är dock att de flesta addar viktiga vuxna i sin omgivning.

6 thoughts on “Facebook till 9-åring?

  1. I stort tycker jag att det är ett ok resonemang men du förbiser en del i ditt svar och det är att man som förälder inte bör ge barn för stort ansvar. Detta eftersom de i vissa fall inte kan hantera konsekvenserna av sitt ansvar. Detta är givetvis beroende på mognadsgrad. Jag väljer ordet mognad istället för ålder eftersom olika barn i samma ålder kan hantera väldigt olika ansvar inom väldigt olika områden. Jag skulle tex inte min 7-åring ansvar för min plånbok eller yngre syskon. Tappas den bort eller syskonet skadar sig kan det vara för stort att bära.

    Jag skulle tex inte ge min 9-åring ansvar för FB än. Om man väljer att ens barn skall använda tx FB gäller det att ha en öppen attityd dvs en ansvarsfull relation mellan barnet, FB (i detta exempel) och den vuxne. Den vuxne bör visa intresse för aktiviteter på internet likväl som IRL. Det är nämligen, vad gäller socialisationprocessen, ingen skillnad mellan internet och IRL. Vuxna har alltid intresserat sig för barns uppväxt och barn har alltid försökt att skaffa sig eget utrymme. Gott så.

    Så om man ger sina barn tillgång till nya verktyg/leksaker vill man som förälder veta vad dessa innebär. Detta gäller även FB. Så se till att ”leka” tillsammans i början. Var med och introducera verktyget, lär dig vad det handlar om, hur det fungerar, vad barnet vill göra osv. Lär barnet också vad man bör se upp med. Inte lämna ut telefonnummer, adress eller ta emot vänförfrågningar från okända. Se även till att ha kontinuerlig vetskap om vad barnet gör. Fråga, var nyfiken. visa att du är intresserad och att barnet får prata om allt.

    Ett gott exempel från en familj nära oss var att de placerade barnens datorer ”mitt i hemmet” dvs i detta fall i ett rum som angränsade till vardagsrummet. På det sättet satt barnen tillsammans vid sina datorer, de pratade med varandra om vad de gjorde och de vuxna kunde utan att tränga sig på eller ”bryta” sig in i deras rum hänga med i vad barnen gjorde på nätet.

    • Tack för kommentaren!

      Visst bör man vara försiktig med att ge sina barn för stort ansvar, där är jag helt med dig. Men vad betyder ”för stort” i det här sammanhanget? De flesta föräldrar måste nog svälja en stor oro för att skicka sina barn till en av de mest brutala miljöer som livet kan erbjuda – skolan. Men vi gör det eftersom (förutom att lagen säger det, förstås) vi vill att våra barn ska finnas i det normala livet, inte bli överbeskyddade. I de här tankebanorna bör man placera FB för barn; är det tillräckligt tryggt och ger det mer än det tar?

      De allra flesta familjer får en extra dimension till umgänget i och med Facebook. Det ska man ta med i resonemanget. Och av alla tänkbara mötesplatser på nätet finns det mig veterligen ingen tryggare och mer sluten än just FB. Rätta mig gärna om jag har fel.

      Och det där med att placera datorerna så att man har koll, det är en annan fråga som jag har skrivit om förut men har anledning att återkomma till när nu drottningen har gått ut med det rådet. Det kanske rent av är kungafamiljen du menar🙂

  2. Hej, nej det är inte kungafamiljen🙂 I alla dessa frågor behövs det finkänslighet det är barnen, omgivningen, platserna osv som avgör. Mina huvudpoänger är att

    – Barnens ansvar måste anpassas till deras mognad. Tex när 5 åringar för se 7-åringsfilmer, eller än värre Alien, och sedan får mardrömmar är det föräldrarnas ansvar INTE barnens men det är barnen som trots allt måste hantera det.

    – Socialisationsprocesser är de samma nu som för 100 år sedan. Det är verktygen, kontexten som förändrats. föräldrar behöver mao inte vara oroliga för att vara sämre än sina föregångare vad gäller uppväxt men bör sätta sig in i barnens kontext, som är ny för varje generation. Dvs både en tröst och skrämmande. (läs min uppsats om du orkar🙂

    – Föräldrarna måste ta sig tid att vara med barnen. Det finns ingen kvalitetstid, bara minuter.

    Jag är nog den förste att ge mitt barn tillgång till både iPads, FB, mobiltelefoner osv ur ett rent ”de skall lära sig och vara nyfikna” men jag är även väldigt ”rigid” när det gäller att inte ge barnen för stort ansvar eller släppa ut dom i okända marker, utan att utmana dom pö-om-pö. Barnen är olika i olika delar. Mina barn klarade väldigt tidigt av att ha egna nycklar, gå själva till skolan osv men hanterar tex inte hemska fantasier i filmer så bra. Så barnen är olika, föräldrarna måste ta ansvar såväl i skola, på nätet, fritiden osv.

  3. Hear, hear! Kvalitetstid är ett begrepp som myntades för att vi ska jobba mer och då var vi tvugna att offra något för att ha tid med detta – barnen. Det är ett farligt ord i den mån det finns sådana eftersom det ger oss en ursäkt att syssla med VIKTIGA saker istället för att hänga med våra barn, eller diska medan de leker. Bra formulering, den tar jag med mig! ”Det finns ingen kvalitetstid, bara minuter.” På en t-shirt inom kort!

  4. tack, skicka en t-shirt🙂 Det var en AD inom reklambranschen som skrämde mig med ursäkter varför han inte umgicks med sina barn utan jobbade istället. Han spenderade då kvalitetstid med döttrarna (12 & 14 år) på våren på grönan och två veckor i toscana drickandes vin. En gissning är att det inte var döttrarna som beställde dom resorna och att det inte var så mycket vare sig kvantitet eller kvalitet för barnen på vingården med pappa…

  5. Pingback: Facebook för unga | Net Nanny svarar på dina frågor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s