Barn och Facebook

Fråga: Jag arbetar som fritidspedagog med barn i åldern 6-10 år. De pratar en hel del om facebook. En del av dem är medlemmar där och säger att deras föräldrar gett tillåtelse till det. Andra får inte, och andra vill inte. Hur bör jag som pedagog förhålla mig här? Det finns ju en åldersgräns på 13 år(?) och barnen får alltså redan här lära sig att ljuga på nätet.

Jag brukar vända mig till de barn som inte är med (för att de inte får eller för att de inte vill) och säga att jag tycker det är förståndigt eftersom det ju finns en anledning till att det är åldersgräns.

Hur gör jag för att göra ”rätt” tycker du?

Svar: Jag antar att de barnen som inte får eller vill var på Facebook funderar på det här och att du därför tvingas ta ställning. Och du stöter säkert ofta på det i ditt jobb, att familjer resonerar olika. Det bästa vore att undvika moraliserande kring att vara på FB eller inte eftersom det är svårt att veta varför vissa bryter mot åldersgränsen. För några underåriga är det helt ointressant och då uppstår inte problemet men för vissa kan det istället bli extremt viktigt. Hela familjen kanske är med, de kanske  har äldre kompisar och mycket roligt försiggår där.

Jag misstänker att de flesta tänker på FB som en relativt oskyldig mötesplats eftersom man kan styra vem som ska se vad och vem som får kontakta vem. Det kan jag hålla med om och jag skulle nog vara en sådan förälder som låter sitt barn gå med för tidigt. Många har ju också sitt husdjur på FB, vilket förmodligen bryter mot reglerna.

Man bör också fundera på varför åldersgränsen finns. Den har ju inget säkerhetsvärde som cykelhjälmslagen eller åldersgräns för tobak och alkohol. Facebooks åldersgräns kan snarare ses som ett företags eftergifter för yttre krav på säkerhet. Om man inte tillåter yngre att vara medlemmar behöver man inte heller arbeta så hårt med säkerhet. Jämför med föregångaren Lunarstorm som la enorma resurser på att få deltagarna att uppföra sig och att hålla oönskade personer borta. FB har nästan inga sådana problem utan kan ägna sig åt att tjäna pengar. Det kan vara ett skäl till att några föräldrar inte tar denna åldersgräns på så stort allvar, även om de är ansvarsfulla i andra sammanhang.

Så det handlar om att resonera kring de här frågorna, snarare än att hitta ett rätt eller fel. Man kan t ex svara att olika familjer tänker olika om sådant här. Ungefär som att man tänker olika när det gäller fjällsemestrar eller idrottsengagemang.

Annonser