Informationsstress

F: Hur anser du att man kan förebygga att ungdomar generellt hamnar i en mental eller känslomässig stress i deras enorma och ständiga tillgänglighet? Med tillänglighet menar jag att man alltid finns åtkomlig via internet eller mobil (eller internet i mobil).

S: Jag är inte expert på just stress. Det finns mängder av aspekter att lägga på det man brukar kalla informationsstress. Det jag däremot funderar över är om vi inte lägger lite väl mycket skuld på just tillgänglighet när vi pratar om unga och stress. Det kan finnas andra förklaringar. Många av oss äldre blir stressade av att behöva hålla så mycket i gång samtidigt men det skulle kunna bero dels på att vi inte är vana, dels på att vi helt enkelt är äldre och trögare. Stressen bland unga kan ha fler förklaringar, till exempel tror jag att de ekonomiska nedskärningarna som drabbade skola och barnomsorg i slutet av 1980-talet är en långt större bov än mobiltelefoner och internet. Vi kanske bara vill ha något yttre att skylla på.

Samtidigt vet jag att många, oavsett ålder, kan tycka att det är skönt att bestämma sig för att stänga av datorn vid en viss tid, eller liknande. Datorer och mobiltelefoner är förföriska redskap som lätt slukar timmar av ens liv och det är självklart de vuxna som ska göra den bedömningen för barn räkning. Med respekt för vad de själva anser, men det behöver jag väl inte tillägga.

Annonser

Råd till vuxna

F: Om man vill ge (som man i alla fall tycker) nyttig information till ungdomar, vilka vägar och medier är gångbara?

S: Man kan börja med att läsa mina Råd till vuxna. Sen handlar det mycket om att hålla kommunikationskanalerna öppna. Du som vuxen behöver veta att ditt barn vågar tala om vad som händer och barnet behöver få veta att du inte kommer att snoka och att du inte kommer att överreagera om du får höra något du inte gillar.

Vuxna och barn på internet

F: Vi pratar om att barn och ungdomar behöver fler vuxna förebilder förutom föräldrarna, men samtidigt tar man för givet att vuxna och barn som har kontakt på Internet har någon slags farlig relation. Hur kan man skapa accept för att ålder på Internet inte behöver vara relevant?

S: Det där är svårt men generellt handlar det väl om att sluta stirra sig blind på enskilda händelser och anekdoter. Alla övergrepp är oacceptabla men det är inte säkert att de bildar det mönster vi tycker oss se. En bra ingång till detta ger Oscar Schwartz i en artikel på Newsmill: Stoppa häxjakten på kåta män och internet, där han påpekar att en del av debatten faktiskt inte handlar om pedofiler utan helt andra saker, t ex barns och ungas sexualitet. Vi måste börja kalla saker vid dess rätta namn, tror jag. Om vi misstänker någon för att vara ute efter att förgripa sig på barn, måste vi stå för det och inte gömma oss bakom filter eller generella regler. Det är inte en bra generell regel att vuxna inte ska ha kontakt med barn över nätet, lika lite som det är en bra idé att bara ha kvinnliga förskollärare. Man kommer inte åt problemet. Så svaret på frågan är förmodligen att vi måste prata om sånt här mer och vara öppna med att det är krångligt.