Fråga: Mitt barn är 9 år och har tills alldeles nyligen inte varit speciellt intresserad av dator och dataspel. Nu har vi köpt ett onlinespel och även något som heter Sims 3. Jag och min man är väldigt ointresserade själva av datorer, använder det bara för bokning av resor, söka upp saker, betala räkningar osv. Inget direkt spelande eller så. Jag har facebook men inte min man som tycker det är jättelöjligt. Själv har jag bara ca 50 vänner och i stort sett bara såna som jag umgås med i ”verkligheten”. Nu har mitt barn börjat tjata om att ha facebook för det är större delen av klassen som har det. Vet inte varför för det är ju 13-årsgräns. Är jätteosäker på hur jag ska göra, ska man fejka åldern, fast jag lägger in lösenord osv så att jag kan ha koll eller ska man stå på sig och neka? Tycker det här är så svårt.
Svar: Tack för din fråga som beskriver ett vanligt och krångligt problem. Jag har tidigare skrivit om just Facebooks åldersgräns (http://netnanny.wordpress.com/2011/04/05/barn-och-facebook) och att jag tycker att det här är en fråga som man som förälder bör bestämma relativt fritt, inte så mycket utifrån vad Facebook säger. Min erfarenhet är också att FB ger de flesta så mycket ur socialt hänseende att det vore dumt att förneka sitt barn allt detta roliga. Om 4 år har vi knappast kvar FB som det ser ut idag så att vänta till 13 år kanske inte heller är ett alternativ.
Grejen med FB:s regler är att de mest troligt handlar om att ha ryggen fri. De vill kunna försvara sig mot kritik gällande barn och oönskade kontakter, t ex. Och om man då själv gör bedömningen att FB är en relativt trygg plats för barnet kan man gott låta barnet skaffa sig ett konto.
Precis som du säger har de flesta kontakt med folk de redan känner och troligen kommer det att gälla ditt barn också, det är ju därför barn vill ha FB, för att deras kompisar har det och de märker att det händer mycket kul där.
Sen tycker jag att du ska tänka efter om du verkligen ska ”ha koll på” ditt barn genom att ha tillgång till kontot eller om ni ska prata igenom att det är ett stort ansvar, att alla måste ta ansvar för det de säger på FB, att det alltid går att komma och prata med dig om allt som händer, att du lovar att inte bli arg eller rädd. Såna saker är förmodligen långt säkrare än att tro att man har kontroll ifall man går in och kollar då och då. Du bygger inte heller upp ett förtroende genom att övervaka och förtroendet är vårt bästa sätt att skydda barnen mot faror på nätet.
Jag brukar vänta på att bli inbjuden som vän. Som vuxen bör man vara försiktig med att själv skicka vänförfrågan till unga men glatt tacka ja så snart de frågar. Om ens barn inte vill vara vän på FB finns det säkert goda skäl som man möjligen lite försiktigt kan försöka fråga om. Det kan handla om att barnet vill ha ett friutrymme där inga vuxna lyssnar, inte för att göra dumheter utan för att vara just barn. Min erfarenhet är dock att de flesta addar viktiga vuxna i sin omgivning.
