Informationsstress februari 5, 2010

F: Hur anser du att man kan förebygga att ungdomar generellt hamnar i en mental eller känslomässig stress i deras enorma och ständiga tillgänglighet? Med tillänglighet menar jag att man alltid finns åtkomlig via internet eller mobil (eller internet i mobil).

S: Jag är inte expert på just stress. Det finns mängder av aspekter att lägga på det man brukar kalla informationsstress. Det jag däremot funderar över är om vi inte lägger lite väl mycket skuld på just tillgänglighet när vi pratar om unga och stress. Det kan finnas andra förklaringar. Många av oss äldre blir stressade av att behöva hålla så mycket i gång samtidigt men det skulle kunna bero dels på att vi inte är vana, dels på att vi helt enkelt är äldre och trögare. Stressen bland unga kan ha fler förklaringar, till exempel tror jag att de ekonomiska nedskärningarna som drabbade skola och barnomsorg i slutet av 1980-talet är en långt större bov än mobiltelefoner och internet. Vi kanske bara vill ha något yttre att skylla på.

Samtidigt vet jag att många, oavsett ålder, kan tycka att det är skönt att bestämma sig för att stänga av datorn vid en viss tid, eller liknande. Datorer och mobiltelefoner är förföriska redskap som lätt slukar timmar av ens liv och det är självklart de vuxna som ska göra den bedömningen för barn räkning. Med respekt för vad de själva anser, men det behöver jag väl inte tillägga.

Råd till vuxna februari 5, 2010

F: Om man vill ge (som man i alla fall tycker) nyttig information till ungdomar, vilka vägar och medier är gångbara?

S: Man kan börja med att läsa mina Råd till vuxna. Sen handlar det mycket om att hålla kommunikationskanalerna öppna. Du som vuxen behöver veta att ditt barn vågar tala om vad som händer och barnet behöver få veta att du inte kommer att snoka och att du inte kommer att överreagera om du får höra något du inte gillar.

Vuxna och barn på internet februari 5, 2010

F: Vi pratar om att barn och ungdomar behöver fler vuxna förebilder förutom föräldrarna, men samtidigt tar man för givet att vuxna och barn som har kontakt på Internet har någon slags farlig relation. Hur kan man skapa accept för att ålder på Internet inte behöver vara relevant?

S: Det där är svårt men generellt handlar det väl om att sluta stirra sig blind på enskilda händelser och anekdoter. Alla övergrepp är oacceptabla men det är inte säkert att de bildar det mönster vi tycker oss se. En bra ingång till detta ger Oscar Schwartz i en artikel på Newsmill: Stoppa häxjakten på kåta män och internet, där han påpekar att en del av debatten faktiskt inte handlar om pedofiler utan helt andra saker, t ex barns och ungas sexualitet. Vi måste börja kalla saker vid dess rätta namn, tror jag. Om vi misstänker någon för att vara ute efter att förgripa sig på barn, måste vi stå för det och inte gömma oss bakom filter eller generella regler. Det är inte en bra generell regel att vuxna inte ska ha kontakt med barn över nätet, lika lite som det är en bra idé att bara ha kvinnliga förskollärare. Man kommer inte åt problemet. Så svaret på frågan är förmodligen att vi måste prata om sånt här mer och vara öppna med att det är krångligt.

EU:s initiativ januari 7, 2010

Fick tips om att EU har en frågelåda liknande den jag planerar här. Den kallas eYou Guide (vilken förmodligen ska läsas på engelska för att bli begripligt) och innehåller frågor och svar om bland annat personlig säkerhet på nätet.

Projektet finansieras! november 19, 2009

Nu är det officiellt: Internetfonden finansierar Net Nanny under nästa termin! Jag kommer alltså att ha tid att utveckla webbplatsen som varit sorgligt eftersatt.

Nakenbilder på nätet juli 7, 2009

Ur Nyhetsmorgons forum efter att jag var med och pratade om att lägga ut bilder på nätet 7 juli 2009.

F: Ang. ”ungas nakenbilder på nätet” :
Jag blev riktigt upprörd över forskarens uttalanden! Idag, mer än nånsin, behöver unga tjejer stärka sin INRE självbild. Det gör man genom att hitta saker man tror på, intressen som betyder något. Inte genom mer yta och jagandet efter tom bekräftelse! Att blunda för hur utnyttjade och objektifierade många unga tjejer blir, tycker jag är OANSVARIGT av en en forskare. Då har man inte sett hela bilden och konsekvenserna av sådana uttryck!

S: Jag håller helt med dig om att unga tjejer behöver stärka sin självbild men jag håller inte med om att nätet skulle motverka det. Tvärtom är det bra att synas och att se andra flickor och kvinnor, även om det skulle vara i ett sammanhang som inte alla tycker är så lyckade. Det kan vara lätt att som utomstående fördöma bloggar som man tycker är ytliga men jag tror inte att man har rätt att uttala sig om det.

Principiellt ser jag det som att man måste arbeta på flera nivåer samtidigt. Dels en övergripande nivå där vi alla måste sträva efter att flickor ska ha lika stora chanser som pojkar, att kvinnor ska ha lika hög lön som män, osv. I det ingår att se flickor för den de är och ge dem lika stor uppmärksamhet som pojkar redan idag får. Samtidigt måste man arbeta på en personlig nivå där varje individ måste kämpa med sitt eget liv. På den personliga nivån kan man inte skuldbelägga någon som hittar sätt att uttrycka sig, bli sedd, få ett jobb, osv. Och jag ser flickors öppenhet på nätet på just den här personliga nivån. Vi måste acceptera att vi har ett sexistiskt samhälle (eller – självklart – göra nåt åt det) och att alla flickor och kvinnor har ett sämre utgångsläge. Sen är det en bra idé att vi ständigt arbetar mot den här sexismen och försöker få ett jämställt samhälle. Sanningen är tyvärr att det i princip inte händer. Det finns inget som tyder på att vi går framåt i det avseendet – flickor har fortfarande lika litet talutrymme i skolan, kvinnor har fortfarande lika mycket lägre lön, får sämre vård, etc. Och det är ju fel, fruktansvärt fel! Men det ger oss inte rätt att döma ut flickors försök att skaffa sig en position de kan leva med.

Det kommer förmodligen inte vara nätet som sänker eller höjer flickors självförtroende, utan hur vi behandlar dem i riktiga livet. Vi borde ta chansen att se alla dessa flickor som lägger ut bilder vi tycker är för avklädda – se och uppmärksamma dem öga mot öga.

Vänförfrågan maj 15, 2009

F: Jag har fått en vänförfrågan på Facebook från en person som jag kan inte för mitt liv påminna mig att vi setts. Ska jag acceptera?

S: Det där är nog en fråga som kommer att dyka upp mer och mer för många av oss. Det är ju så enkelt att skicka iväg en vänförfrågan men det kan kännas lite oförskämt att tacka nej. Samtidigt kan det vara skönt att inte vara vän med vem som helst på FB till exempel eftersom man kanske skriver privata saker där. Gränsen för vad som är vän och inte är olika för olika personer, vissa kan vilja ha träffat sina vänner på riktigt medan det i andra fall kan vara så att vänskapen frodas över nätet utan att en träff är nödvändig. Man får tänka på att det är trist att ha folk på sin vänlista som man helst inte vill höra ifrån och som man inte vill ska läsa statusmeddelanden, osv. Så du kanske ska tacka nej om du är osäker. Skulle du sedan stöta ihop med personen, online eller offline, och det visar sig vara en trevlig person kan du ju skicka en vänförfrågan. Ett annat sätt att resonera är att tacka ja till allt och inte bry sig så mycket vem som läser vad.

Är unga mer mediekritiska? maj 15, 2009

F: Finns det forskning som tyder på att unga idag kan hantera reklam och information bättre, t ex den läraren har det låga betyget, samtidigt kunna skapa en egen uppfattning utan att påverkas för mycket av annat?

S: Jag är ju inte medieforskare så den typen av forskning har jag inte koll på men utifrån min forskning har jag en uppfattning ändå. Jag har sett att många unga har rätt bra koll på informationshantering, att vara kritiska när de väljer vad de ska tro på t ex, men att det här är kunskaper de har förvärvat på egen hand och tillsammans med jämnåriga. Skolan och föräldrar har inte varit med i kunskapsutvecklingen i så stor utsträckning som inom många andra områden som ses som viktiga. Därför finns det anledning att vara självkritiska, lärare, föräldrar och andra vuxna. Hur bra hade det kunnat bli om vi hade varit med och bidragit? Barn kan inte förväntas begripa hela världen på egen hand, vi måste vara med i processen. Det finns ju rent biologiska och psykologiska begränsningar även om jag tycker att vi överdriver dem ibland. Däremot kan man se att fler unga än vuxna har avslöjat mediet, alltså förstått fler av dess handlingserbjudanden. Det gör att fler unga än vuxna kan rycka på axlarna åt företeelser som verkar skrämmande för vuxna, eftersom de unga är mer vana vid mediet och vet vad man kan göra med det. Så svaret skulle kunna vara  att de på sätt och vis är mer mediekritiska men att de helt klart behöver vuxnas kunskaper också och medieundervisning borde få stor plats i skolan, redan från förskolan.

Små barns datoranvändande maj 14, 2009

F: Vad säger forskningen om små barns datoranvändande? Åldersgräns neråt?

S: Det beror på ur vilken vinkel man ser på frågan. Det finns förmodligen ergonomiska skäl att inte sitta mycket framför en dator när man är riktigt liten men det i sin tur beror på hur man sitter, vilken skärm, mus och tangentbord man har. När det gäller pedagogiska och kulturella synvinklar skulle jag vilja säga att det inte finns någon åldersgräns neråt. Det finns skäl att anta att datoranvändning kan vara bra för lärandet, även den typ av lärande som vi vill att barn ska ägna sig åt; läsa, skriva, räkna, förstå omvärlden. Men som med det mesta handlar det om att de vuxna behöver styra barns användning. Fotbollsspelande behöver varvas med datoranvändande så att de små knälederna inte blir utslitna i förtid, tv-tittande behöver varvas med datorspelande så att hjärnan stimuleras emellanåt, osv. Se även mina råd till vuxna.

Tagga? maj 13, 2009

F: Vad är att tagga, t. ex. bilder på Facebook?

S: Att tagga något betyder att man märker det. Ibland säger man meta-information för att beskriva den här typen av information som talar om VAD en viss bild innehåller eller hur stor den är, osv. När man taggar bilder på t ex Facebook kan det innebära att man namnger de personer som finns på bilden. Taggning gör att man kan ha större nytta av bilder, texter och annat på nätet eftersom det blir enklare att söka efter dem och att man kan länka till andra relaterade resurser. Om jag lägger ut en bild på Facebook och klickar på en persons ansikte, kan jag koppla det till den personens användare på Facebook. Då kommer alla hennes kompisar att se att jag har lagt ut en bild som de kanske är intresserade av.

Här är en bild från min Facebookprofil där man får upp namnen på personerna om man drar pekaren över bilden. Ja, det funkar ju inte här i bloggen men på FB